Popsnöre.

Lite mysko att det får plats en hel orkester inne i snöret. Pappan och Liv lyssnar på "Lille katt". Efteråt har Liv bland annat försökt lyssna på musik i låskabeln till datorn och i båda ändarna av en USB-kabel.

Elsäkerhet.

Precis när vi ska beställa på mexrestaurangen går strömmen längs hela gatan. Sorry sorry och fotogenlampor på varje bord på under en minut. Nästa steg? Byta propp någonstans? Nej, skicka upp en kille med en tång bland elledningarna.

God Navidad, kap.

Crossover-julmiddag. Svenskar på mexikansk resturang i Thailand. Chimichangas och öl slår inte sill, Janssons och nubbe... men det är inte så illa.

Julaftons kväll.

Mamman och Liv på Leela Beach, Koh Phangan. Jämt precis sôm e tavlê.

Julaftons morgon.

När vi vaknade på julaftonsmorgonen satt en liten tomte vid sängkanten.

Utsikt från bungalow.

Mamman och Liv gör sig redo för sängen.

Paus.

... for the goodtime.

Bästa sockret kommer från Thailand.

Bra tryck i den där sista vällingen.

Och vinnaren av Leela Beach Triathlon är...

... Liv! Här har hon precis avverkat 3 meters sandkrypning, 10 meter vattenplask med försök till huvuddopp och 5 minuter sand/korallätning.

Sjö-Liv.

Saltstänkt brutta kollar rep och segel. Skota hem! Reva spinnakern! Surra pappan vid masten!

Leela Beach

Lena och Liv poserar glatt ovanför Leela Beach. Härifrån leder en brant trätrappa (av ungefär samma kvalitet som kojorna på en genomsnittlig Bygg- eller Parklek i Sverige) ner för berget.

Liv 1 år!

Liv fyller 1 år! Det har gått sjukt fort. Ett litet kalas (Liv, pappa, mamma, morfar och morfars fru) utbröt vid bungalown. Bemärkelsedagen firades med presenter, tårta och färsk frukt. Och, självklart, bad.

Julklappstips.

Så, då har vi bytt ö - en timmes färjetur till Koh Phangan. Vi passar på att proviantera. Supermarketen Tesco i Thongsala är julpyntad med snöiga granar och muzakversionen av Jingle Bells över högtalarsystemet (vilket blir lite komiskt med + 35° C ute). Och - man kan köpa finfina giftbaskets för endast 545 baht (drygt 100 kr) innehållande bland annat ... Cornflakes?

Vykortsön.

Precis utanför Koh Tao ligger en ö som heter Koh Hm-mn-ngh... (nej, jag minns inte namnet) som egentligen är tre öar, sammanbundna av en tunn strimma sandstrand. Detta var sista stoppet på dagens båttripp. Ön har figurerat på otaliga vykort och bilder, så vi var rätt spända på besöket. Dessvärre var stora delar av den fullsmetade med... såna som oss. Turister.

Så klart.

Haj!

Sista dagen på Koh Tao spenderades på en båttripp runt ön med strategiska stopp för snorkling. Liv, som inte riktigt bemästrat tömma-snorkeln-knepet, stannade på båten och åt mango och banan. Mamman och pappan turades om att snorkla. Förutom en massa kulört småfisk, ett stort stim näbbgäddor (tror jag) och ett par schyssta korallrev såg jag tre stycken enåenhalvmeters "blacktip reefshark".

Zombiepappan.

Zombiepappan äter bara de bästa delarna på babyn.

Stor tjej, liten tjej.

Näst sista kvällen på Koh Tao. Mamman och Liv tittar på en spektakulär, men icke desto mindre laxrosa, solnedgång över Mae Haad-bukten.

Frukt.

Två ovedersägliga faktum: färsk mango smakar fantastiskt och Smith & Wesson gör de bästa fruktknivarna.

Meeting the locals.

Liv frotterar sig med lokalbefolkningen.

Upphittat.

Någon har tappat sin grodskinnsplånbok.

Thailands mest lättklädda lucia.

Farmor hade skickat med en hel luciautstyrsel... men det blev lite för varmt med lucialinnet.

Bieffekter av vattenmelon-shake.

Vattenmelon-shake är så gott att man faktiskt kan överse med bieffekten att fötterna krymper.

Dagen (12/12) spenderades på Jansom Beach där vi snorklade på ett korallrev. Första gången, när jag kom under ytan, upptäckte jag att jag jagades av ett jättestim med hundratals småfiskar. Jag mindes Kent sagt något om att vissa småfiskar gärna nibblar lite på en bröstvårta eller så. ... så jag plöjde som Gunnar Larsson genom en sprittande fiskgryta. Inte ett bett.

Land for rent (long term).

Hm. Man kanske skulle stanna?

Badnymfer.

Det här med saltvatten och - kanske framför allt - sand... är skitkul. Liv har utvecklat en fäbless för sandätning.

Salta tjejer.

Koh Tao, Mae Haad. Liv vilar utslagen på mammans bröst efter sitt första dopp (någonsin!) i havet. Salt tjej.

Koh Tao, Sensi Paradise Resort.

När vi kom till Koh Tao mötte vi amerikanerna (från palats-bilden) igen - översvallande tacksamma för tipset om Koh Tao. Och jag förstår dem. Löjligt stor release efter hektiska Bangkok och allt resande. Här skulle jag kunna bo.

Liv: en riktig sjöbjörn.

På färjan mot Koh Tao - Liv sover tryggt i sin Helly Hansen Safe Kid. Ja, mamma och pappa är mycket svenska.

Du har... 746 nya meddelanden.

Vill du förstöra din telefon? Instruktioner följer. Vi låser upp Lenas gamla operatörslåsta SonyEricsson inne på mastodontvaruhuset Mah Bon Krong, får tillbaka telefonen, sätter i ett thailändskt SIM-kort... och vips: var femte minut eller så - ett nytt SMS. Minnesregel: om den thailändska reparationskillen säger "Yes, no problem" innan han fundersamt tittar på telefonen, lyfter på batteriet och läser - gå någon annanstans.

MBK, Bangkok.

Liv redo för some serious shopping.

Peri Neum?

Vårt hotell i Bangkok ligger nära Skytrain-banan. Slutstationen åt ena hållet heter "On Nut" och åt andra hållet "Mo Chit". Hm. Vi som bor mitt emellan - var bor vi, egentligen? Florida betyder säkert "Mellangård" på thailändska.

Tillbaka i Bangkok.

Utdömt hus i centrala Bangkok. Hela väggarna var tapetserade med ovan affisch. Oklart vad det är på bilden men det känns som att svenska Anticimex skulle bli monstermat i Bangkok.

Kungens palats.

Kungens palats (det var här vi inte fick fotografera - för att rädda vår guides... liv, typ. Kanske kommer hans fru tillbaka nu?). Där inne fanns en otroligt intrikat skulptur av kamelben som tagit åtta hantverkare tre år att tillverka. Oklart hur många kameler det gick åt. Också på bilden: två (mycket trevliga) amerikaner som åkt till Thailand för att belöna sig själva efter att ha varit med och vunnit borgmästarvalet i Atlanta. De hade först tänkt åka till Koh Samui men ångrade sig efter att vi berättat om de olika öarna.

Hemma hos Edward Scissorhands.

Välkamouflerad elefant i slottsparken vid Rama IV's sommarpalats. Vår guide gjorde en lååång utvikning om att det är här delar av filmen The King and I utspelar sig.

Oj ursäkta, ers mildhet.

Helt plötsligt råkade vi gå fel någonstans och hamnade mitt i Buddhas sovrum. Grymt pinsamt.

Checking out the ruins and stuff.

Vi har brutit oss loss från klungan och fått ca 30 minuter "egen tid".

Taking the path... more traveled.

När fan blir gammal blir han turist. Normalt sett brukar vi vara våra egna guider - men för omväxlings skull bestämde vi oss för att faktiskt söka upp lite hardcore sightseening: vi bokade en endagars buss- och båtresa till diverse tempel och palats. Först: Thailands största bronsbuddha (självklart förgylld, som allt annat i Thailand).

Nere till höger kan man se vår guide - en kort, energisk och mycket artig man. På bussresan till templet fick vi följande korta anekdot för att understryka varför vi inte fick fotografera inne i palatset (sista stoppet): "I tell all customer, all times: no picture. One time, customer take picture anyway! They suspend license - one month! [Otydlig del om hans son och dotter]. My wife leave me, long time ago. So please - no pictures. Its best for you and me.

Storstads-Liv.

Bangkok har ca 10 miljoner fasta innevånare... och en Liv. Här: nyvaken, mitt i rusningstrafiken.

Mamman och Liv redo för takeoff.

Total restid: 17 timmar.
Första delen: 2 timmars flygning Stockholm-Moskva. No problems.
Mellanlandning i Moskva: 6 timmar. Vet inte om det är flygplatspersonal eller ryssar... men av de vi träffade var 99% sura och otrevliga (ja, jag låter gubbe, jag vet).
Sista etappen: 9 timmars flygning Moskva-Bangkok. Framme!

Sista vällingen i Sverige.

Gear check.

Badanka, check. Gosedjur, check. Snuttefilt, check. Kl 21:30, Quality Hotel Arlanda, Liv kontrollerar packningen en sista gång.

Cross-over logo-plankning. Typ.

Infratek aint nothing to fuck with.

Öppet brev till SJ

Riktigt trött efter sista turnéstoppet med tillhörande efterfest. Skönt med X2000 till Karlstad.

Men...? In mot perrongen rullar ett tåg som var modernt ungefär samtidigt som frenologi var spetsvetenskap. En högtalarröst informerar helt ogenerat: "X2000 mot Karlstad har idag bytts ut mot lok och vagnar på grund av... " (wait for it...) "...fordonsbrist."

Vänta nu... Fordonsbrist?

Kära SJ,

En idé som vi, några hundratusen av era kunder, ödmjukast skulle vilja framföra är: varför inte kontrollera i FÖRVÄG (jo, vi vet att det är djärvt) vilka tåg ni har?

Alternativt acceptera att jag från och med nu kommer betala er i navelludd... på grund av pengabrist.

Er vän,

Petter

Obra.

Men...? Att täcka nödutgångar med stål och svart tyg är generellt sett frowned upon i Räddningstjänst-kretsar. Försök igen? 

Fiiint.

[Edit: Oj, texten syns dåligt - klicka på bilden för att läsa den. Jo, klicka nu. Klicka sa jag. Seså - klickeliklick!]