Chaloklum

Dagsutflykt till Chaloklum (litet fiskesamhälle norrut på ön). Liv och mamman gungar lite medan vi väntar på mat.

Dagsutflykt till Had Son.

Liv och pappan beundrar utsikten ned mot Had Son.

Thailändska bananpannkakor

Liv käkar thailändska bananpannkakor = vikta, flortunna pannkakor med sweetmilk och söta bananer. Beroendeframkallande.

Mae Had - oj!

Längst åt nordväst på Koh Phangan ligger stranden Mae Had. Vi tog en dagstripp hit: otroligt skön strand! Precis norr om Mae Had ligger pytteön Koh Ma (som syns i bakgrunden på det här fotot) som är sammanbunden med Koh Phangan med en flortunn sandstrimma. Precis invid stranden ligger Island View Cabana's bungalows. Här ska vi bo (iaf en del av tiden) nästa gång. Om vi ska bo på Koh Phangan igen alltså.

Akta dig för golvet.

Detaljerad instruktionsbok hänger bredvid toaletten.

All is well.

Så... inte mycket att rapportera de senaste dagarna. Vi har legat utsmetade vid poolen och läst, badat och ätit. Mest.

Poolhäng

Livet är hårt.

Barndekadens

Liv absorberar en glass.

One mans commercial is another mans lawsuit.

Det som är en stämning i vissa länder är reklam i andra. Uhhh.

Capulet och Montague

Som vanligt finns det strandhundar som "äger" stranden. De är mycket vänliga och fjäskiga mot människor men försvarar revir, stenhårt, mot andra hundar. Det går en revirgräns någonstans längs stranden, och längs den har resortens tik och de två strandhundarna brutala sammandrabbningar (med morrningar, skrik och haltande som resultat) med jämna mellanrum.

Strandhundarna har en liten valp, och det har även resortens tik. Valparna är undantagna revirgränserna. De rör sig fritt och leker med varandra. Här sover t ex strand-Romeo obekymrat på resortens terass.  

Flowers in your hair

Ankomst Koh Phangan. Vi flyttar in på Dakanda Bungalows och får en av deras tjusigare bungalower, tjugo meter från stranden. Utanför växer bland annat Leelawadee-träd med sina vita blommor, karaktäristiska för Thailand (säger Lena som både är klok och har gröna fingrar). De vita blommorna faller till marken lite överallt så att det nästan ser arrangerat ut.

De första dagarna hamnade Liv i ett slags dekorativ självsvängning och samlade, plockade och dekorerade sig - och allt annat - med de vita blommorna.

Elefantritt är utmattande.

Tidig morgon - idag bär det av: från västkust till östkust! 

Överste Hati

En maklig elefantritt genom brant och oländig regnskog senare. Jag är uppriktigt imponerad över hur ... ja, terränggående elefanter är. 

Dipterocarp och stalaktit

Liv och pappan förundras över ett regnskogsträd på Railay Beach. ... och pappan lyfter sedan hela berget i två stalaktiter. Liv tillbörligt imponerad. Dvs, inte alls.

Banana shake.

Liv upptäcker banana shake. Och är sedan tyst i fem minuter. Vi fick bända loss henne för att ge henne luft.

Tre lärdomar om Thailand

Tre lärdomar om Thailand
1) Alla solglasögon är Ray-Ban.
2) Tid är relativt. "Toenti minit" kan lika väl innebära två minuter som två timmar.
3) Stället med sunkigast extriör och färgkoordinering som en fritidsgård på åttitalet har oftast bäst mat.

... i alla fall hittills. Liv håller sig dock fortfarande på den grunda delen rent kulinariskt: fried rice och kyckling. Med ketchup.

Railay Beach.

Railay: vacker och lagom befolkad strand, omgiven av höga branta klippor. Det finns sämre ställen att ta en espresso på. 

Vår nya bungalow

Jag tänker bara säga: vår nya bungalow är tsunamisäker. Väldigt tsunamisäker.

Liv går till sjöss!

Mot Railay Beach!

Lena och Liv.

Kvällsmat efter en dag på stranden. Mina tjejjor.

In other news, vår svenska granne (som vi som hastigast morsat på vid poolen igår) körde imorse omkull på sin moppe, knäckte nyckelbenet och skaffade sig ett par riktigt köttiga skrapsår på både armar och ben.

Nej mamma, vi ska inte hyra moppe.

Ao Nang beach.

Ao Nang beach. Bra strand! Lagom belagd, lagom försäljaransatt, lagom varmt i vattnet. Alltså, inte "men-det-är-skönt-när-du-kommer-i"-varmt. Varmt på riktigt.

Västerländsk paus.

Ao Nang är lite mer turisttillvänt än jag gillar, men turistification för ju också med sig en del bra saker... och en del saker som i det närmaste ger smaklöksprolaps i dryga trettio graders värme. Som en Häagen Dazs-butik som även håller sig med riktigt bra espresso. Även om det kostar ungefär tre getter.

Spaghetti-östern.

Framme i Ao Nang. Eftersom vår frukost intogs lite ad hoc på skumpig transferbuss blir det en stadig lunch direkt vid ankomst. Livs stående önskemål är "spagätti!".

Nattåg från Bangkok

Nattåg från Bangkok mot Krabi (slutstation: Ao Nang). 

Morgonen efter blev något... annorlunda. Morgonar på thailändska nattåg brukar vara rätt sköna: man vaknar, försäljare kommer och säljer frukost som man äter medan man ser solen gå upp, tågpersonalen kommer och "bäddar av" - allt detta under en period av en eller ett par timmar. 

Den här gången vaknar vi av att personalen håller på att fälla ihop sängar längre ner i gången. Samtidigt kommer en av konduktörerna förbi och droppar, casually, "to minit". Mycket riktigt, två minuter senare stannar tåget vid tågstationen. Så, från sovande på tåg till "vaken" på perrong på under fem minuter. 

Ankomst.

Solen går upp i Bangkok. Det är midnatt i Sverige.

Två jetlaggade och sparsamt utvilade flickor i taxins baksäte.  

Det obligatoriska lilla taxi-altaret. Men... alla helgon och gudabilder är vända utåt?

Tunnbrödsrulle - dock utan bombost.

Liv avböjer erbjudande om bananer... och käkar spartansk tunnbrödsrulle (eftersom säkerhetskontrollen på Arlanda graderat räkost som farlig vara) istället med förvånansvärd aptit. 

Liv redo för Thaljand.

Dyra appar...

Tittut.

Här var det dött.

Gå ut?

Liv testar mammans skor.