Gå ut?

Liv testar mammans skor.

Rock on!

En gammal vän.

05:34 På väg till tåget träffade jag på våren.

Sjuuuk.

Liv var magsjuk för ett tag sedan. Och trots det hjärtskärande i en liten utmattad tjej som inte ens orkar gnälla... kan jag, så här i efterhand tillstå njutningen att ha ett litet kokhett babydoftande knyte på bröstet en hel dag.

Ensam.

Tjejerna sover. Pappan är ensam. Undrar om man kan nypas och åberopa nödläge?

Sov gott.

Tavla på hotellrum i Umeå. Ja, sov gott då.

Popsnöre.

Lite mysko att det får plats en hel orkester inne i snöret. Pappan och Liv lyssnar på "Lille katt". Efteråt har Liv bland annat försökt lyssna på musik i låskabeln till datorn och i båda ändarna av en USB-kabel.

Elsäkerhet.

Precis när vi ska beställa på mexrestaurangen går strömmen längs hela gatan. Sorry sorry och fotogenlampor på varje bord på under en minut. Nästa steg? Byta propp någonstans? Nej, skicka upp en kille med en tång bland elledningarna.

God Navidad, kap.

Crossover-julmiddag. Svenskar på mexikansk resturang i Thailand. Chimichangas och öl slår inte sill, Janssons och nubbe... men det är inte så illa.

Julaftons kväll.

Mamman och Liv på Leela Beach, Koh Phangan. Jämt precis sôm e tavlê.

Julaftons morgon.

När vi vaknade på julaftonsmorgonen satt en liten tomte vid sängkanten.

Utsikt från bungalow.

Mamman och Liv gör sig redo för sängen.

Paus.

... for the goodtime.

Bästa sockret kommer från Thailand.

Bra tryck i den där sista vällingen.

Och vinnaren av Leela Beach Triathlon är...

... Liv! Här har hon precis avverkat 3 meters sandkrypning, 10 meter vattenplask med försök till huvuddopp och 5 minuter sand/korallätning.

Sjö-Liv.

Saltstänkt brutta kollar rep och segel. Skota hem! Reva spinnakern! Surra pappan vid masten!

Leela Beach

Lena och Liv poserar glatt ovanför Leela Beach. Härifrån leder en brant trätrappa (av ungefär samma kvalitet som kojorna på en genomsnittlig Bygg- eller Parklek i Sverige) ner för berget.

Liv 1 år!

Liv fyller 1 år! Det har gått sjukt fort. Ett litet kalas (Liv, pappa, mamma, morfar och morfars fru) utbröt vid bungalown. Bemärkelsedagen firades med presenter, tårta och färsk frukt. Och, självklart, bad.

Julklappstips.

Så, då har vi bytt ö - en timmes färjetur till Koh Phangan. Vi passar på att proviantera. Supermarketen Tesco i Thongsala är julpyntad med snöiga granar och muzakversionen av Jingle Bells över högtalarsystemet (vilket blir lite komiskt med + 35° C ute). Och - man kan köpa finfina giftbaskets för endast 545 baht (drygt 100 kr) innehållande bland annat ... Cornflakes?

Vykortsön.

Precis utanför Koh Tao ligger en ö som heter Koh Hm-mn-ngh... (nej, jag minns inte namnet) som egentligen är tre öar, sammanbundna av en tunn strimma sandstrand. Detta var sista stoppet på dagens båttripp. Ön har figurerat på otaliga vykort och bilder, så vi var rätt spända på besöket. Dessvärre var stora delar av den fullsmetade med... såna som oss. Turister.

Så klart.

Haj!

Sista dagen på Koh Tao spenderades på en båttripp runt ön med strategiska stopp för snorkling. Liv, som inte riktigt bemästrat tömma-snorkeln-knepet, stannade på båten och åt mango och banan. Mamman och pappan turades om att snorkla. Förutom en massa kulört småfisk, ett stort stim näbbgäddor (tror jag) och ett par schyssta korallrev såg jag tre stycken enåenhalvmeters "blacktip reefshark".

Zombiepappan.

Zombiepappan äter bara de bästa delarna på babyn.

Stor tjej, liten tjej.

Näst sista kvällen på Koh Tao. Mamman och Liv tittar på en spektakulär, men icke desto mindre laxrosa, solnedgång över Mae Haad-bukten.

Frukt.

Två ovedersägliga faktum: färsk mango smakar fantastiskt och Smith & Wesson gör de bästa fruktknivarna.

Meeting the locals.

Liv frotterar sig med lokalbefolkningen.

Upphittat.

Någon har tappat sin grodskinnsplånbok.

Thailands mest lättklädda lucia.

Farmor hade skickat med en hel luciautstyrsel... men det blev lite för varmt med lucialinnet.

Bieffekter av vattenmelon-shake.

Vattenmelon-shake är så gott att man faktiskt kan överse med bieffekten att fötterna krymper.

Dagen (12/12) spenderades på Jansom Beach där vi snorklade på ett korallrev. Första gången, när jag kom under ytan, upptäckte jag att jag jagades av ett jättestim med hundratals småfiskar. Jag mindes Kent sagt något om att vissa småfiskar gärna nibblar lite på en bröstvårta eller så. ... så jag plöjde som Gunnar Larsson genom en sprittande fiskgryta. Inte ett bett.

Land for rent (long term).

Hm. Man kanske skulle stanna?